ERFARENHETER & RESE-BERÄTTELSER

Organisationsresor Inkl vanmakt, separation osv trettonhelgen 2010

Det är viktigt att alla tror på att alla påverkar det sammanhanget de är i, till exempel på träffarna här.

Alla kan delta i ansvaret att hitta balans i till exempel rollfördelning och ansvar. Alla kan försöka göra något man inte brukar göra och låta bli att göra något man brukar gör.

Det ska vara tillåtet att både backa från att delta aktivt eller att gå in aktivt i att delta på olika vis.

Vi kan låta oss inspireras av alla de resor som gjordes dagen innan om att bryta isolering och vanmakt. När vi strävar efter att i våra sammanhang bryta isoleringen och vanmakten i våra sammanhang, sprider det sig till andra sammanhang vi är i och utåt i övrigt.

Schema och gemensam struktur med bland annat tider och ansvarsfördelning kan öka friheten och dynamiken om vi provar oss fram till det som fungerar.

Exempel på kopplingar till resor kring isolering, vanmakt mm: Istället för att följa en eller få ledare eller sluta in oss i varsin liten ruta, kan vi skapa ett gemensamt rum och innanför det har vi inte något att skydda mot varandra. Vi kan här träna på att gå in i situation och möten med så lite förutfattade meningar om vad som ska hända och hur människor är. Vi kan bryta vanan att släppa ifrån oss makt. Vi kan lära känna olika sorters vanmakt genom att bryta den här.

Iras resa på hur man kan få vår förening att fungera bättre:

Jag fick bilden av ett rovfågelbo. Vi i föreningen var fågelungar i olika utvecklingsstadier. Flera av oss, flertalet, var nästan vuxna eller vuxna. Det var så att vi som var vuxna och som borde bidra aktivt till att dra näring till boet och pröva våra vingar istället föredrar att sitta på bokanten och klamra oss fast vid boet för att det känns tryggare. Vi behöver ta ansvar efter förmåga. Vi som har varit med länge får inte sitta kvar och låtsas att vi är ”små” bara för att det är bekvämt. De som är nybörjare ska vara i boet och vara små och vi andra ska ta mer ansvar. Min roll (Ira) är att hjälpa till att mata de små nybörjarna. Jag ska också vara mer bestämd.

I övrigt ska vi se över föreningens uppsåt. Har vi ett tillräckligt tydligt uppsåt med vårt arbete?

Iras resa på mig själv och min plats på jorden:

Vi människor gillar att röja upp och ordna upp naturen omkring oss så att det blir öppet (ex trädgård). Vi behöver till skillnad från djuren värme och trygghet och har därför hus. Detta är som det ska.
Det som inte är helt i sin ordning är att vi genom att vi skapat föremål som ska underlätta för oss själva har vi fått en lite för ”död” omgivning. Det som från början skulle underlätta skapar barriärer. Vi får relationer till våra saker. Det är inte bra att ha för mycket relation till saker som är tillverkade och för lite med levande väsen, vi blir rädda då. För att motverka rädslan kan man söka upp saker som liksom vi har vätskor inom sig. Djur har blod, växter sav och bäckar och floder rinner. Det är bra att ha mycket relationer med andra människor, djur, växter och vattendrag och mindre med saker som är skapade av människor. Detta hänger ihop med vår relation till liv och död. Saker som är skapade kan inte förlora sitt liv och om vi relaterar för mycket till dem så tappar vi bort förståelsen av vilken typ av varelser vi själva är. Vilda djur och växter kan inte komma till oss utan vi måste uppsöka dem och deras miljöer. Genom att vistas bland varelser som har ett flöde av vätskor kan vi stärka kontakten med dem och därmed med oss själva genom att vi får syn på vilken typ av varelser vi är. Då blir vi mindre rädda.

Inas resa om föreningen

Vårt utforskande är väldigt baserat på resor och prat. Skulle kunna innehålla mer praktiska uppgifter. Tex. Som övningar i naturen som vi redan gör(bla. Kommunikation med träd odyl.), de uppgifterna skulle kunna utökas, också mera handfasta aktiviteter liknande trum- och skaller bygge. Om det skulle finnas mera saker att göra, skulle hela träffarna få en annan rytm och rörelse, som skulle hjälpa strukturen, till ett organiskt flöde.

Många som är aktiva i föreningen skiljer kunskapen de möter och får tillgång till i det shamanska utforskandet från sitt övriga liv. Det förstärker tillståndet av separation, och förminskar känslan för deltagande och engagemang. Broar behöver byggas, för en starkare helhet. Det är ett individuellt arbete, som var och en behöver göra. Detta skulle påverka hur arbetet i föreningen fungerar.

Uppsåt: Vad är det som gör att en struktur upprätthålls, även om den är destruktiv för människorna?

Om en destruktiv struktur upprätthålls, råder en obalans som gör att människorna förlorat kontakten med sina behov. Alla ytterligheter i sin överdrift, leder till en öppning för ett korrumperande maktutövande. Om alla har vad de behöver och gör det de vill, uppstår en naturlig balans, som gör att människor kan leva tillsammans, och både mötas och vara i fred, utan att det ena är bättre än det andra.

Det finns ingenting naturligt eller mänskligt, det finns bara möten mellan aspekter. Att bygga för ett sjysst utgångsläge, är att ta in vad det är man står inför i ett möte, och sedan se vad som händer, mellan de aspekter som möts. En aspekt är allt som lever.

En fråga under vårträffens sejd löd
Hur njuter man bäst av våren? Flera av oss har lite svårt med allt ljus och alla ljud och alla måsten.
En del av svaret var att våren är inte så njutbar som du förväntar dig. Ett tips var också att hålla sig fast i rötter, eller hålla sig i stenar och ha fötterna i kallt vatten.
Det framkom också att man kan skydda sig mot ljuset, liksom jämna ut vinter/vår med mer ljus på vintern och mer mörker på våren.
Mörkerterapi kanske inte skulle vara så dumt?

Att hantera förluster och separationer
Jag gjorde en resa och riktade in mig främst på när människor dör samt när människor som haft en relation går skilda vägar här på jorden av någon anledning.

I första skedet när någon närstående gått bort så var det tre grundläggande saker som hängde ihop i varandra som man framförallt ska göra:

Sova.
Vara fysiskt aktiv.
Gråta.

När man efter den första obestämt långa tiden sedan så smått börjar återgå till den vanliga vardagslunken så kan man göra fler saker: dels var det att undersöka naturens dödar och övergångar och på så vis bekanta sig med dem och lära känna dem. Det andra var att man kan ära den som gått vidare genom att tillägna denne en minnesstund och en dans lite då och då för att visa den efterlevande en tacksamhet och glädje över att själv få vara kvar på jorden, samt minnet av det för den som inte längre är där.

Vad gäller andra separationer mellan människor så lever relationen kvar ett tag fastän personerna skiljts åt. Och den fortsätter att leva som ett eget väsen sålänge den göds med tankar från de/den som skapat den. Den kan också växa till ett stort "monster" om den till exempel matas mycket med frustration, oförlåtelse och bitterhet.

Ibland kanske man känner att man har något otalt med den man skiljts ifrån och man tänker att man kan släppa taget "bara man får just det där sagt!" Men det behöver inte vara så att man har något kvar att säga som gör att relationen inte kan avslutas helt, utan att man helt enkelt fortsätter att mata den genom ett sådant förhållningssätt. Oavsett vilket så försvinner relationsvarelsen när den slutar matas med tankar och föreställningar om den. Då svälter den ihjäl till döds och man kan släppa taget helt och lättare gå vidare. Men då krävs det ju att man verkligen vill släppa taget, åtminstone på något plan.

Vad som kan göras i en sådan svår situation är att istället börja nära relationen till sig själv. Hylla och vårda den en tid efter separationen genom att tillägna sig speciella aktiviteter tillsammans med sig själv. Då kan man åter börja relatera till omvärlden genom sin egen mage, sitt eget hjärta och huvud.
Rebecca


Stämma blod
Under sommarträffen var det några av oss som ville lära oss att stämma blod. Jag ska berätta lite om vad jag gjorde. Det jag lärde mig var att stanna blodet bit för bit inifrån blodomloppet, jag fick börja längre ifrån såret för att stoppa tillflödet och sedan gå närmare. Sedan lärde jag mig hur jag lagade igen själva såröppningen efter att blodet var stannat.
Samma teknik som för att stanna blodet går också bra att använda för att laga ihop ben som är brutna. Att gå in och med benet men få det att strömma dit istället för att stanna upp då givetvis. Viktigt var att om någon vill använda detta bör ni undersöka hur ni ska göra genom en resa, för det bör inläras först samt för att få eventuella personliga instruktioner. Under veckan gavs genom täljarbete dessutom tillfälle för praktiska övningar, men gott resultat.
Hälsningar
Ida



Om förhållandet mellan naturen och människan
Under den nattlånga trumning som gjordes i militärtältet i skogen fanns naturligtvis tillfälle till flera resor. Detta är en av dem.
Jag hade ett starkt uppsåt för denna natt utomhus. Det var att återknyta min relation till naturen, som fått stå tillbaka för så mycket annat under alltför lång tid. Under en av mina resor under natten ville jag utröna mer om hur relationen mellan människan och naturen ser ut (underlig dikotomi förresten).
Jag reste snabbt runt hela jorden och såg alla de konflikthärdar som finns. Jag stannade till över Irak och sen Israel/Palestina och såg mycket tydligt hur det mänskliga lidandet på dessa ställen påverkade växter och djur. I snabba blixtlika närbilder såg jag hur enskilda grässtrån grät över människornas lidande. I bild på bild såg jag hur naturen påverkas av människornas sjukdom, stress, ensamhet, trötthet. Även i vår del av världen påverkades naturen av mänskligt lidande. Både rent konkret som att vi till exempel för att döva separation och trötthet konsumerar bortanför gränserna för vad naturen kan tåla, men det som förvånade mig mest var det medlidande olika livsformer visade varandra. Jag uppfattade det som om det enskilda lidandet skulle vara en illusion och att det medlidande som vi känner för exempelvis djur i fångenskap även går i andra riktningen, dvs att djur och växter känner det lidande och även den glädje som vi människor känner.
Resan förstärkte och fördjupade naturligtvis upplevelsen att höra ihop, att vara verkligt delaktig. Den gav också en hel del att fundera på vad gäller till exempel begrepp som ansvar, skuld och ömsesidighet.
Konsekvenserna på ett personligt plan har mycket tydligt blivit att jag allt mer ifrågasätter delar av min verksamhet och att det framstår allt tydligare vad som är viktigt och värdefullt för mig.


STENAR
Snön har smält, och det som varit dolt under vintern visar sig igen. Många gläder sig åt allt spännande som finns att utforska i våra nordiska skogar och marker.

Jag vill berätta lite om stenar, de hemlighetsfulla väsen som finns överallt i naturen, landskapet och i staden. Stenar existerar i många storlekar, färger och former. Storleken varierar från några få mm till hela klippor och berg.

Stenar är uråldriga, lika gamla som världarna, Urkon Audhumbla slickade ju fram Bure, asarnas stamfader, ur en sten. På en av mina trumresor har jag fått information om stenar och om hur de fungerar och existerar. Eftersom stenar är så gamla besitter de lång erfarenhet och stor visdom. Stenen tillägnar sig visdom från den plats den befinner sig på, t.ex har stenar vid och i havet större kunskaper om det som rör hav och vatten och allt liv som förbinds med hav och vatten. Vissa stenar har befunnit sig på många platser och vet mycket om det mesta.

Stenar är ofta mycket hjälpliga med information, bara man väl intresserar sig för dem. Och det är inte alls speciellt svårt att få kontakt. Kanske kan du känna att du dras till en speciell sten, eller att du uppmärksammar en sten p.g.a. dess utseende. Det kan vara bra att ha en specifik fråga eller ett önskemål redan innan man bestämmer sig för vilken sten man vill prata med. Om du sedan ställer en fråga till stenen är det smart att undvika ja/nej-frågor eller negativa formuleringar, stenar liksom människors hjärnor förstår inte alltid så bra "inte" (test: tänk inte på en prickig groda). I stället kan man t.ex. fråga hur man kan nå fram till ett mål man har, eller en situation man önskar att vara i. Det är en smaksak om man vill tala till stenen högt, eller tyst inuti sig. Stenen väljer oftast att visa med bilder vad den menar om saker och ting, så om man ser noga på stenens yta kan man få hjälp och råd. Man kan bestämma sig för att stenen har flera "sidor" man kan läsa, som blad i en bok.

Det är viktigt att lägga tillbaka stenen på samma ställe, så att den inte störs, och om man vill kan man ju ge något till stenen som tack för hjälpen.

På min resa fick jag veta att stenar har ett eget medvetande, och liksom oss människor upplever de världen med hjälp av sina sinnen. De upplever händelser, saker, rörelser med hjälp av deras utvecklade färdighet att mäta avstånd till allt runt omkring, som ett ekolod från en båt, som skulle skickas ut åt alla håll. Stenar kan höra, ungefär på samma sätt som vi människor hör när vi är under vatten. De är mottagliga för värme och kyla.

Stenar är dessutom ofta bostäder åt småfolk, andeväsen och förfäder, ja till och med människor gillar att bo i sten, typ grottor eller stenhus. Det finns oändliga historier om väsen eller avdöda som bor i stenar och fjäll. Sten förknippas med döden: fjäll där de döda bor, att begrava människor under högar av sten eller "modernt" att ha en gravsten.

Man skall inte måla på stenar, då förlorar de sin förmåga att andas och uppleva ting (som hon som målades med guldfärg i en James Bond-film ni vet). Och så skall man vara försiktig med att göra upp eld på stenhällar, de kan spricka, fast det vet kanske alla.

Vissa stenar sägs vara mer "magiska" än andra. Till exempel stenar som har ett hål i sig, har ofta använts som lyckoamuletter. Halvädelstenar och ädelstenar är populära och anses ha lyckobringande och helande egenskaper.

HURRA för stenar, dom är superbra.

Samtal med ett berg

Klimatförändringar, koldioxid och naturkatastrofer.
Jag ville veta vad någon med perspektiv hade att säga om situationen.
På min resa fick jag samtala med ett berg. Denne berättade att vår jord många gånger stått för stora utmaningar och förändringar. Denne sa vidare att klimatförändringarna är ett problem för dig och naturligtvis andra levande varelser som lever just nu, men det är inte ett problem för mig, för jorden och ej heller för framtiden. Jag förstod att vi inte hade samma tidsperspektiv.
Jag förstod också att berget inte såg oss människor eller andra levande varelser som något med ett unikt sär värde, utan pratade i termer av gemensamma värden, om oss som en liten del av det totala.
Det fick mig att se min fråga som förhållandevis obetydlig för andra än just mig, mina medmänniskor och de övriga just nu levande vi orsakar problem för.

Berget berättade också att rörelser skapar motrörelser, det är detta du ser när jorden svarar med det som du kallar naturkatastrof.
Ni människor bör stilla er och lära er att söka nöjsamhet i er själva, inte utanför er. Då skulle allt fungera mer harmoniskt även för er själva.